Arkiv | Gäster RSS feed for this section

Tiden går och kommer aldrig igen. Eller?

9 Mar

Veckorna bara blåser förbi, redan fredag och det känns som att även denna vecka bara sprungit bort. Rakt in i historieböckerna. Trots att jag hunnit med massa saker under veckan känns det bara som att tiden glider iväg utan att man hinner med någonting. Det är helt sjukt och jag vet inte hur problemet ska lösas. Eller jo, det finns ju något som heter planering som också ska hjälpa oss att hinna med vardagen. Men ärligt talat hur bra är man egentligen på att planera. Kanske i huvudet men inte i någon kalender.

Varje år är det samma visa. Inköp av en kalender för nu ska man verkligen ta tag i det här med att planera. Och första veckorna används den där kalendern flitigt, allt skrivs in och då menar jag allt. Fika med kompis. Jobb. Bio med polarna. Träningspass. Allt som är möjligt att skriva in i kalendern skrivs också in, men så går veckorna och kalendern hamnar på en helt annan plats än i väskan.

Uppe i hyllan för att samma damm. Där ligger den ganska bra för trots att den inte används hinner vi med saker ändå, för egentligen. Hur kul är det att läsa om allt man gjort i efterhand? Minnena finns ju alltid kvar i huvudet i stället. Eller hur var det nu med den saken?

Text av Marcus ”Slipsen” Åberg

[bak]tanke med MuzicmeCupcake

7 Mar

Vem är tjejen bakom bloggen MuzicmeCupcake?

– Jag heter Lisa, är 19 år & bor i Alingsås med min mamma & pappa. Jag har tre äldre syskon som alla flyttat hemifrån. Jag tog studenten från Barn- och fritidsprogrammet våren 2011 och fick sommarjobb på tvätteriet där jag sedan blivit kvar. Dock planerar jag att i framtiden arbeta som konditor & öppna ett eget café!

Ditt första bakminne?

– Jag minns att vi bakade mycket i skolan när jag var liten och att vi hade varsin pärm där vi samlade alla recept. Den är full med recept på mumsmums, kokosrutor och dumlekakor!

Om du var en bakelse, vilken?

– Jag skulle nog vara en liten rosa cupcake med någon söt dekoration ^^

Vilket är ditt bästa baktips?

-Planera! Ställ fram alla redskap & ingredienser och mät upp dem. Plocka bort saker efterhand så blir det inte så rörigt i köket.

Vem inspirerar dig mest?

– Bakerella, helt klart! Hon gör precis sådana söta och fina bakverk som jag själv tycker om att göra 🙂

Vad bakar du helst?

-Cupcakes, och framförallt minicupcakes! Men även cheesecakes då jag är helt tokig i det 😀

Slipsens ord: Snacka på du. Men leverera också

24 Feb

Nästintill varje dag hör jag människor som pratar om hur de ser på framtiden och har högt flugna drömmar. Jag tvivlar sällan på att de kan ta sig dit, men det krävs att man lägger ner sin energi på att hela tiden sträva mot sitt mål. Alltför många ger upp alldeles för lätt så fort som de springer på minsta lilla motgång. I många av de intervjuer jag har gjort med människor på min blogg har samtliga en sak gemensamt – de siktar oerhört högt – men ibland undrar jag om de vet vad som krävs.

Minns speciellt en intervju jag gjorde med en chef på ett lyckat eventbolag som under våren hade ett fantastiskt utbud av artister som besökte Norrköping. Han satt där i lugn och ro framför mig när han sade ”jag gillar att leverera sedan kunna snacka, inte tvärtom”. Efter att jag gick därifrån kunde jag inte sluta tänka på dessa ord som han hade sagt till mig. När jag sedan satte mig ner för att skriva ihop intervjun ville jag bygga på just dessa ord men han tyckte att det lät lite väl kaxigt att yttra sig så. Självklart anpassade jag mig efter hur han ville att jag skulle vinkla intervjun för att inte ställa till problem, men hans uttalande har legat kvar hos mig. Jag strävar efter samma sak – skulle aldrig vilja vara den som snackar om saker och ting hela tiden. Som aldrig kommer till skott.

Om ni lyssnade på Henrik Larsson som sommarpratade i somras, intressant lyssning på många sätt, men jag fastnar återigen för en sak han tar upp. Henke börjar prata om landslaget, de unga spelarna som inte tog chansen att peta honom och Zlatan när de huserade på topp i landslaget. De unga spelarna gav inte allt för att ta platsen i startelvan. Något jag kan känna igen mig i. Många idag snackar bara för att inte förstå hur mycket tid och energi det krävs att lyckas. Ingenting får lämnas åt slumpen utan allt måste vara uttänkt in i minsta detalj. Detta gäller inte bara för elitidrottare som Henke utan även för oss som strävar mot ett högt uppsatt mål. Allting har en mening, går det mot oss får man lära sig av motgången och bygga upp en styrka.

Men strävar verkligen alla människor mot att lyckas på något sätt och nå ett mål? Jag tror faktiskt att alla har något slags mål som man någon gång vill uppnå oavsett om det handlar om att få det där jobbet i sin favoritaffär eller få skriva för den där tidningen man alltid läst. Eller kanske få träffa sin stora idol, varför inte få drömjobbet man alltid velat ha. Målen kan vara olika men vägen att ta sig dit grundar sig i hårt slit ingenting annat. När man väl sitter där och är framme vid sitt mål tycker jag att man ska kunna vara stolt över allt man åstadkommit.

Inte vara den där som snackar om allt hela tiden utan verkligen lever upp till det man lovat. Precis som personen jag pratade med då i min intervju, ”först leverera sedan snacka”. Exakt den meningen kommer jag bära med mig. Den meningen kommer ingå i min vardag för allting har en mening.

Text av Marcus ”Slipsen” Åberg

Skilda liv

17 Feb

Hej på er alla läsare!

Nu är det inte Eleonore som skriver utan Marcus från slipsens.se som får möjlighet att skriva här hos fantastiska Eleonore två gånger i månaden. Ett tillfälle som jag alltid försöker göra något bra utav, mitt bästa så att säga, men ibland händer det att jag inte hinner med. Som förra veckan då jag egentligen skulle skriva, men eftersom jag hade så sjukt mycket att tänka på i skolan försvann inlägget i glömska, Pinsamt om ni frågar mig. Men ibland kommer andra saker mellan och för mig är det min utbildning som äter upp mycket av min tid just nu. Äntligen har jag hittat en plats där jag trivs och just nu är jag ute på praktik i två veckor på Norrköpings Tidningar. Ett delmål på vägen mot min dröm som journalist på en tidning. Mitt i allt detta kommer jag att tänka på en sak.

Det var inte bara jag som missade att skriva inlägg förra veckan utan Eleonore gjorde likadant men för henne handlar det om en helt annan sak. Antar att hon har fullt upp med att förberedda sig inför en stor uppgift. Bli mamma till ett fantastiskt barn. När jag nu skriver det känns allt helt overkligt. Tänk att hon ska bli mamma. Och jag ska inte jämföra mig med henne men gör det ändå. Tänker att jag fortfarande står kvar på perrongen som singel. Nu ska Eleonore ta det stora steget in i familjelivet på riktigt, ett stort steg att ta. Visst är det skillnad på liv och liv. Eller prioriteringar och prioriteringar. Det går att ställa våra liv mot varandra och använda sig mängde med ord för att beskriva situationen, men det är fel.

För alla är vi olika och så ska det vara. Jag kan bara konstatera en sak, med stor glädje följer jag bebisen utveckling i Eleonores mage och jag är säker på att hon göra likadant. Fast min utbildning i mitt fall. Skilda liv men goda vänner.

[bak]tanke med Mumsfillibaba

15 Feb

Vem är tjejen bakom Mumsfillibaba?

-Sofie, 33 år, sambo till Johan och mamma till Oliver 4 månader. Ursprungligen från skåne men bott i göteborg i 12 år.  Tänker mycket på mat: vad ska vi äta, när ska vi äta och var ska vi äta. Mixtrar gärna med recept och lagar ofta efter ”man tager vad man haver”. 

 Ditt första bakminne?

-När jag och en kompis hade lärt oss baka chokladbollar utvecklade vi receptet genom att blanda allt som vi hittade i bakskåpet. Ibland gott, ibland inte. 

 Om du var en bakelse, vilken?

-Semla kanske? Stadig botten, söt, fluffig och hatten på svaj!:)

 Vilket är ditt bästa baktips?

-Följa recept! I matlagning kan man höfta lite men svårare i bakning. Blir lätt pannkaka annars.

 Vem inspirerar dig mest?

-Mamma och mormor. 

 Vad bakar du helst?

-Kladdiga kladdkakor. Snabbt, gott och enkelt!

Slipsens ord: Hur du fick mig att förändra bilden av kärlek (Eller hur vi två blev till vi)

27 Jan

Vägen ligger framför mig och jag springer fram, har en sån längtan efter att få vara med dig igen. Precis som när vi var små. En känsla av nervositet är det som jag bär på. Pirr i magen. Tankar. Känslor. Allt blir till en blandning av ingenting. Nervös över att du inte ska tycka om mig.

Som om vi skulle glidit ifrån varandra. Vi som en gång var just vi. Vill bara dit igen. Allt gick från du och jag till vi och tillbaka igen. Allting gick så fort.

Vägen ligger framför mig och jag springer fram, längtan efter att få träffa dig är stor. Känslan jag bär på känns helt rätt, du och jag ska äntligen bli vi igen. Efter alla dessa år som gått.

Minns kvällen vi träffades, det var inte menat att vi skulle bli vi, tvärtom. Allting gick emot oss. Men du gav aldrig upp.

Känslan av att få vara populär och eftertraktad. En märklig känsla som bara du stod bakom. Du fick mig att känna igen och lämna all den där besvikelsen bakom sig.

Jag och du blev vi. Hon och han blev två.

Text & bild av: Marcus ”Slipsen” Åberg

[bak]tanke med Mammas tårtor

25 Jan
Vem är tjejen bakom Mammas Tårtor?
– Tjejen bakom mammas tårtor heter Sabina och jag bor i kristianstad tillsammans med min man Fredrik och vår 1,5 åriga son vincent. 
 
Vilket är ditt första bakminne?
 – Mitt första bak minne är när jag och min mormor bakade. Min mormor är lika baktikig som mig. Vi bakade pepparkakor

Om du var ett bakverk, vilket skulle du vara?

– Jag vill gärna vara en cupcake. Jag älskar och göra cupcakes. Man kan ju göra dem så vackra. Tänk och ha massa glitter på sig he he

Vilket är ditt bästa baktips?

– Mitt bästa baktips är att om man här bullar eller cupcakes eller liknande. Snåla inte med matfettet. Gärna grädde istället för mjölk. Bullen blir så mycket saftigare och godare.

Vem inspirerar dig mest?

– Hon som inspirerar mig mest är leila lindholm. Det var hon som gjorde att jag började baka cupcakes. Jag tycker det är hon som har gett oss cupcakes till Sverige.

Vad bakar du helst?

– Jag bakar helst tårtor. Jag gjorde min första tårta för ca 8 månader sen och nu är jag fast. Se finns så mycket man kan göra. Olika fyllningar, frostings, dekorationer. Jag söker ständigt nya utmaningar. 

Slipsens ord: Välkommen till vardagen

13 Jan

NU ÄR DEN HÄR IGEN, vardagen med allt vad det innebär och jag erkänner. Jag älskar verkligen att vara inne i allt igen. Ledighet är bra, men det får inte gå till överdrift heller. Tre veckor är alldeles för långt tid för min smak och det började smyga sig en rastlöshet i slutet av ledigheten.

Väl tillbaka i skolan igen känns allt bra. Bloggen rullar igång på riktigt, alla uppgifter i skolan flyter igång och träningen tar sin stadiga plats i vardagen. Det är nu jag börjar känna mig som människa ibland, men jag skäms lite för att erkänna att ledighet bara tär på mig då det låter alldeles för drygt och fel. För vem vill egentligen inte vara ledig? Ingen, men det får också finnas en gräns för hur länge man kan vara ledig. Har svårt att se mig själv i framtiden som arbetslös, då skulle jag gå in i vägen. Av rastlöshet.

Den sprider sig så fort jag känner att schemat är tomt och ingenting finns att göra, lite som en sjukdom. Därför är det så skönt att säga ”Hej, vardagen! Jag är här igen” med ett stort leende. För nu är jag redo att möta alla utmaningar och äventyr som väntar. Allt känns bara bra och jag är här för att ta mig igenom allt det där som hör vardagen till. Men jag gör det med glädje.

Text av Marcus ”Slipsen” Åberg

[bak]tanke med Nadjas Livliga

11 Jan

Hur blev Nadjas livliga en bak- och matblogg?
-Från början när jag startade min blogg för flera år sedan så var det för min kusin tipsade in mig i bloggvärlden. Då skrev jag personligt men för ett år sedan så började jag bli mer intresserad utav bakning och matlagning. Så idag är det mer mat och bak än personligt. 
 
Vad är ditt första matminne?
-När jag var liten så hade jag svårt att äta så oftast så matade min pappa mig. Så han hittade på roliga namn på maten för att göra det mer roligt. Mitt första mat minne var när pappa lagade miljonfärs med makaroner. Älskar det ännu idag som förr.
 
Om du var en maträtt, vilken skulle det vara?
– Om jag var en maträtt så skulle jag säga köttfärslimpa med bacon, sås, kokt potatis och snabbgurka. Där är lite sälta, syrligt och tradiotnell. 
 
Vilket är ditt bästa mattips?
-Mitt bästa mattips är helt klart husmanskost och det är fläskpannkaka med lingon. Det är underskattat men så himla gott. 
 
Vem/vilka inspirerar dig mest?
-Det är min pappa och farmor som insperera mig mest i hela denna värld. Är det något jag behöver hjälp med eller tips så ringer jag farmor eller pappa. 
 
Vilken mat lagar du helst?
-Jag lagar en salig blandning från husmanskost till internationell. Men just nu är jag inne i en period med att laga husmanskost från grunden. 

 

Nystart. Eller hur var det nu?

6 Jan

Ännu ett år har gått och vi lämnar 2011 bakom oss för att möta ett nytt år som erbjuder mängder med nya utmaningar. Alla de där löftena vi skriver ner på listor för att bli bättre människor, frågan är bara varför det ska krävas ett nytt år för att vi ska göra detta. Och ja, jag vet jag är precis likadan med att sätta upp löften om hur det nya året ska bli och så vidare. Kraven jag sätter på mig själv är höga, men egentligen förstår jag inte varför det ska vara så? Finns det något svar på frågan. Kanske inte.

Att bli en bättre människa är mångas dröm inför det nya året. Eller att bli den där träningsglad personen som vars största intresse är att hänga på gymmet eller vara i spåret. Ett hälsosamt liv står högt i kurs, speciellt i dessa tider. Gymmet fylls med folk som kämpar och sliter, under några få veckor. Det är ju trots allt en nystart. Det är ju trots allt nytt år. Vi ska bli nya människor som är mycket bättre än året tidigare.

Nu låter det som att jag ställer mig väldigt kritisk till tänket om att bli en bättre person, så är kanske inte fallet men det som stör mig är att vi behöver ett nytt år för att ta tag i problemet. Går det inte bara göra en förändring mitt i ett pågående år? Nej, då ska det till en nystart för att möta ett nytt år. Men hallå. Egentligen krävs det ju inte speciellt mycket för att bli den där personen man vill vara. Nyckeln ligger ju i att behandla andra som du själv vill bli behandlad. Är det så svårt?

Text av Marcus ”Slipsen” Åberg