Arkiv | Gäster RSS feed for this section

Slipsens ord: Påsk, påsk, påsk

6 Apr

Då är den här igen. Den fina högtiden som vi firar när våren är på väg att göra sitt intrång och kämpar mot att slå bort vintern. Jag pratar självklart om påsken som återigen ska firas, precis som varje år och hur firas den på bästa sätt? Jo, genom att samlas med vänner och äta mycket godis. För min del kommer den här påsken blir extra speciell på många sätt, men jag tänker på framför allt en sak. Jag kommer att få fira påsken tillsammans med släkten, som alltid, men jag kommer få ha ett påsklov vilket känns helt underbart.

När jag åkte hem till Norrköping från Stockholm i går (torsdag) pratade vi om hur det blir med påskägget för oss i år. Vi alla i bilen är egentligen ”för gamla” att få påskägg. Eller vad sägs om 24,23 och 21 år. Det är en ålder då man ska ha vuxit ifrån det där med påskägg kanske men inte vi tre. Tvärtom, alla vi såg fram emot att få leta efter ett påskägg fullt av godis. Tänk. Vissa saker växer man aldrig ifrån. Men för mig är inte längre godiset det viktiga utan det är att få tillfälle att träffa min släkt igen. Att samlas runt en god middag och ha en trevlig dag helt enkelt.

Att det blir godis, hönor och annat smått och gott är bara en bonus för min del. Men kortsagt är påsken en högtid som är värd att fira.

Text av Marcus ”Slipsen” Åberg

Slipsens Ord: Hålla bollen i rullning

23 Mar

Tiden går. Vinter blev till vår. Så poetiskt och fint det låter, som en inledning på en dikt men det är faktiskt bara inledningen på mitt inlägg här hos Eleonore. Så förta er inte för att detta skulle vara någon större text som går till världshistorien. Eller så kanske gör den det, vem vet. Däremot ligger det en sanning i denna inledning för nu är äntligen våren här och vi har haft varma dagar i veckan, men det har svängt. I tisdags möttes man av snö ute för att redan på onsdagen få kisa mot solen. Och solen ger en verkligen vårkänslor om nått. För att inte tala om att sätta sig på uteservering med en kopp kaffe. Eller som när bollen åker fram. Fotbollen.

Det här med bollar finns på många sätt i mitt liv just nu. Och här kommer en klyscha som ofta använda i jobbansökningar van vid att ha många bollar i luften. Men så känns allt just nu. I veckan har vi jobbat med nyhetsinslag i skolan, och bortsett från det har jag börjat skriva träningsprogram åt två personer samtidigt som en artikel ska bli klar och en blogg ska hållas uppdaterad. Ni hör att det blir stressigt ibland, allt handlar bara om planering. Som att hålla en boll i rullning.

Lite som våren, fotbollen och tiden. Allt går hand i hand just nu i mitt liv, något jag njuter av till 100 procent.

Text av Marcus ”Slipsen” Åberg

[bak]tanke med LCHF Trollet

21 Mar

Vem är tjejen bakom LCHF Trollet?

Heter Jessica, är 42 år, jobbar som servitris och har gått ner 20 kg med Lchf efter att ha varit ”tjockis” hela livet. Gillar sin familj, sina vänner, resor och poker. Önskar att hon kunde mer om vin och data. Är en glad latmask=))

 Ditt första mat/bakminne? 

-Vi (jag och min lillebror) bakade ofta bullar med mamma.

 Om du var en maträtt, vilken?

-Gräsbetad, hängmörad entrecote med hemslagen bea.

 Vilket är ditt bästa lchftips? 

-Håll det enkelt och rent. Kött fisk fågel ägg och skaldjur med smör.

 Vem inspirerar dig mest? 

-Kostdoktorn och min kompis Mia

 Vad lagar du helst inom LCHF? 

-En grillad karrebit med ett gott kryddsmör. enkelt, gott & billigt!

Tiden går och kommer aldrig igen. Eller?

9 Mar

Veckorna bara blåser förbi, redan fredag och det känns som att även denna vecka bara sprungit bort. Rakt in i historieböckerna. Trots att jag hunnit med massa saker under veckan känns det bara som att tiden glider iväg utan att man hinner med någonting. Det är helt sjukt och jag vet inte hur problemet ska lösas. Eller jo, det finns ju något som heter planering som också ska hjälpa oss att hinna med vardagen. Men ärligt talat hur bra är man egentligen på att planera. Kanske i huvudet men inte i någon kalender.

Varje år är det samma visa. Inköp av en kalender för nu ska man verkligen ta tag i det här med att planera. Och första veckorna används den där kalendern flitigt, allt skrivs in och då menar jag allt. Fika med kompis. Jobb. Bio med polarna. Träningspass. Allt som är möjligt att skriva in i kalendern skrivs också in, men så går veckorna och kalendern hamnar på en helt annan plats än i väskan.

Uppe i hyllan för att samma damm. Där ligger den ganska bra för trots att den inte används hinner vi med saker ändå, för egentligen. Hur kul är det att läsa om allt man gjort i efterhand? Minnena finns ju alltid kvar i huvudet i stället. Eller hur var det nu med den saken?

Text av Marcus ”Slipsen” Åberg

[bak]tanke med MuzicmeCupcake

7 Mar

Vem är tjejen bakom bloggen MuzicmeCupcake?

– Jag heter Lisa, är 19 år & bor i Alingsås med min mamma & pappa. Jag har tre äldre syskon som alla flyttat hemifrån. Jag tog studenten från Barn- och fritidsprogrammet våren 2011 och fick sommarjobb på tvätteriet där jag sedan blivit kvar. Dock planerar jag att i framtiden arbeta som konditor & öppna ett eget café!

Ditt första bakminne?

– Jag minns att vi bakade mycket i skolan när jag var liten och att vi hade varsin pärm där vi samlade alla recept. Den är full med recept på mumsmums, kokosrutor och dumlekakor!

Om du var en bakelse, vilken?

– Jag skulle nog vara en liten rosa cupcake med någon söt dekoration ^^

Vilket är ditt bästa baktips?

-Planera! Ställ fram alla redskap & ingredienser och mät upp dem. Plocka bort saker efterhand så blir det inte så rörigt i köket.

Vem inspirerar dig mest?

– Bakerella, helt klart! Hon gör precis sådana söta och fina bakverk som jag själv tycker om att göra 🙂

Vad bakar du helst?

-Cupcakes, och framförallt minicupcakes! Men även cheesecakes då jag är helt tokig i det 😀

Slipsens ord: Snacka på du. Men leverera också

24 Feb

Nästintill varje dag hör jag människor som pratar om hur de ser på framtiden och har högt flugna drömmar. Jag tvivlar sällan på att de kan ta sig dit, men det krävs att man lägger ner sin energi på att hela tiden sträva mot sitt mål. Alltför många ger upp alldeles för lätt så fort som de springer på minsta lilla motgång. I många av de intervjuer jag har gjort med människor på min blogg har samtliga en sak gemensamt – de siktar oerhört högt – men ibland undrar jag om de vet vad som krävs.

Minns speciellt en intervju jag gjorde med en chef på ett lyckat eventbolag som under våren hade ett fantastiskt utbud av artister som besökte Norrköping. Han satt där i lugn och ro framför mig när han sade ”jag gillar att leverera sedan kunna snacka, inte tvärtom”. Efter att jag gick därifrån kunde jag inte sluta tänka på dessa ord som han hade sagt till mig. När jag sedan satte mig ner för att skriva ihop intervjun ville jag bygga på just dessa ord men han tyckte att det lät lite väl kaxigt att yttra sig så. Självklart anpassade jag mig efter hur han ville att jag skulle vinkla intervjun för att inte ställa till problem, men hans uttalande har legat kvar hos mig. Jag strävar efter samma sak – skulle aldrig vilja vara den som snackar om saker och ting hela tiden. Som aldrig kommer till skott.

Om ni lyssnade på Henrik Larsson som sommarpratade i somras, intressant lyssning på många sätt, men jag fastnar återigen för en sak han tar upp. Henke börjar prata om landslaget, de unga spelarna som inte tog chansen att peta honom och Zlatan när de huserade på topp i landslaget. De unga spelarna gav inte allt för att ta platsen i startelvan. Något jag kan känna igen mig i. Många idag snackar bara för att inte förstå hur mycket tid och energi det krävs att lyckas. Ingenting får lämnas åt slumpen utan allt måste vara uttänkt in i minsta detalj. Detta gäller inte bara för elitidrottare som Henke utan även för oss som strävar mot ett högt uppsatt mål. Allting har en mening, går det mot oss får man lära sig av motgången och bygga upp en styrka.

Men strävar verkligen alla människor mot att lyckas på något sätt och nå ett mål? Jag tror faktiskt att alla har något slags mål som man någon gång vill uppnå oavsett om det handlar om att få det där jobbet i sin favoritaffär eller få skriva för den där tidningen man alltid läst. Eller kanske få träffa sin stora idol, varför inte få drömjobbet man alltid velat ha. Målen kan vara olika men vägen att ta sig dit grundar sig i hårt slit ingenting annat. När man väl sitter där och är framme vid sitt mål tycker jag att man ska kunna vara stolt över allt man åstadkommit.

Inte vara den där som snackar om allt hela tiden utan verkligen lever upp till det man lovat. Precis som personen jag pratade med då i min intervju, ”först leverera sedan snacka”. Exakt den meningen kommer jag bära med mig. Den meningen kommer ingå i min vardag för allting har en mening.

Text av Marcus ”Slipsen” Åberg

Skilda liv

17 Feb

Hej på er alla läsare!

Nu är det inte Eleonore som skriver utan Marcus från slipsens.se som får möjlighet att skriva här hos fantastiska Eleonore två gånger i månaden. Ett tillfälle som jag alltid försöker göra något bra utav, mitt bästa så att säga, men ibland händer det att jag inte hinner med. Som förra veckan då jag egentligen skulle skriva, men eftersom jag hade så sjukt mycket att tänka på i skolan försvann inlägget i glömska, Pinsamt om ni frågar mig. Men ibland kommer andra saker mellan och för mig är det min utbildning som äter upp mycket av min tid just nu. Äntligen har jag hittat en plats där jag trivs och just nu är jag ute på praktik i två veckor på Norrköpings Tidningar. Ett delmål på vägen mot min dröm som journalist på en tidning. Mitt i allt detta kommer jag att tänka på en sak.

Det var inte bara jag som missade att skriva inlägg förra veckan utan Eleonore gjorde likadant men för henne handlar det om en helt annan sak. Antar att hon har fullt upp med att förberedda sig inför en stor uppgift. Bli mamma till ett fantastiskt barn. När jag nu skriver det känns allt helt overkligt. Tänk att hon ska bli mamma. Och jag ska inte jämföra mig med henne men gör det ändå. Tänker att jag fortfarande står kvar på perrongen som singel. Nu ska Eleonore ta det stora steget in i familjelivet på riktigt, ett stort steg att ta. Visst är det skillnad på liv och liv. Eller prioriteringar och prioriteringar. Det går att ställa våra liv mot varandra och använda sig mängde med ord för att beskriva situationen, men det är fel.

För alla är vi olika och så ska det vara. Jag kan bara konstatera en sak, med stor glädje följer jag bebisen utveckling i Eleonores mage och jag är säker på att hon göra likadant. Fast min utbildning i mitt fall. Skilda liv men goda vänner.