Marcus ord: Att våga gå sin väg

23 Sep

Förra veckan träffade jag Eleonore som var på besök upp i Stockholm där jag numera bor. Vi har bytt lite platser skulle man lugnt kunna säga eftersom hon numera bor nere i en småstad och jag bor i storstaden. Fick en sån energi av att träffa henne, alltid lika glad. Alltid samma Eleonore som har blivit en nära vän.

Varje gång vi träffas kan jag inte låta bli att tänka på hur vi lärde känna varandra. Via bloggar som många numera är vana vid att ha men när vi började prata för drygt 3 år sedan var det inte alls lika många som skrev bloggar. Vet egentligen inte varför vi började prata från första gången men en sak ledde till den andra och plötsligt var det bestämt att vi skulle ses. Något som kändes overkligt.

När dagen kom kändes det bara naturligt. Vi visste allt om varandra, vad vi gillade för mat. Vilka intressen vi hade. Nästintill allt visst vi redan om varandra. Utan att ha pratat via telefon eller någonting. Bara genom bloggarna.

Idag när jag tänker på det fylls jag bara av varm energi eftersom jag är otroligt glad över att jag vågade ta steget. Att jag vågade träffa någon som jag bara kände över internet. Ni vet det overkliga och farliga internet.  Idag känns det mer av en självklarhet att träffa Eleonore varje gång det ges tillfälle.

Och jag vill uppmana fler till att våga göra detta. Vad är det värsta som kan hända egentligen? Tänk om jag inte hade börjat prata med Eleonore då hade jag inte haft en sådan fin vän idag. Allt handlar om att våga.

Text av Marcus ”Slipsen” Åberg

Annonser

8 svar to “Marcus ord: Att våga gå sin väg”

  1. Pernilla 23 september , 2011 den 10:08 #

    Tack för tipset om jappchokladmjölken, det ska tas och provas någon dag 🙂

    Jätte fint skrivit av Marcus och kan inte annat än hålla med om att du är alltid väldigt glad och det är skoj att ha lärt känna dig 🙂

    Ha nu en bra helg på jobbet, kram.

  2. Vivi 23 september , 2011 den 11:05 #

    Åh så fint skrivet !! ❤ Kärlek!!! Det gillas ! 🙂

    Jo det där med internet är fantastiskt, man träffar faktiskt lättare likasinnade. Jag har itne bara träffat maken via nätet utan via bloggen har jag nu en jättefin vän i Zandra, vi bloggade ungefär ett år innan vi träffades och nu är hon faktiskt en riktigt nära vän!
    Hmm karamellfärg …ica 😛 hi hi … nej jag ahr dålig koll tyvärr, jag är en hobbybakerska 😉

    Kramar!!!

  3. Malin 23 september , 2011 den 12:29 #

    Inspirerande. Visst känner man att det är lätt att få kontakt med människor via bloggen – och en annan typ av kontakt än det blir IRL.

    Trevlig helg!

  4. Patricia 23 september , 2011 den 12:40 #

    Verkligen fina ord av Marcus och jag kan inte annat än hålla med om vilken fin person du verkar vara. En dag vill jag också lära känna den riktiga Eleonore<3

    Jag vet, jag fattar inte varför jag slutade med att lägga upp nagellacks bilder och sådant. Borde starta med det igen kanske?!

    Går du inte till läkaren alls längre eller menar du bara att du bytt och går hos en annan?
    Det är så orättvist, en del hamnar hos bra vårdpersonal som faktiskt gör allt för att hjälpa patienten och hitta felet, andra skickar bara hem en med ett recept i handen (eller inte ens det får man ju längre eftersom allt sker elektroniskt haha) eller så får man glatt betala avgiften utan att ha fått någon hjälp alla. Ändå tackar man dem för "hjälpen". Tänk om de faktiskt missar allvarliga fel på oss. Nej jag tycker vården är skrämmande. Men det vet du ju redan att jag tycker.

    Hoppas du har en fin helg ombord på båten nu.
    kram

  5. Sandra 23 september , 2011 den 13:37 #

    Rätt häftigt det där, att lära känna folk via bloggarna 🙂 Det är ju rätt vanligt nu. För man läser ofta bloggar med samma intressen som en själv och då kan man nog hitta fiolk man verkligen passar ihop med!
    Haha ja det var kul att se honom där i bakgrunden, annan frisyr och såg mycket mindre ut men visst var det han. Så ja, kanske ödet.. kanske får tro lite på det nu 😛
    Jag måste gå med skydd och inte belasta den, men det får gå. Jag är världens sämsta patient dock 😛 Jag har noll tålamod men nu är det vila som gäller.. tydligen!

  6. susanne 23 september , 2011 den 13:47 #

    Ja,det var lite längre pass.. 🙂

    Ja,den vart jätte god,glömde dock att sätta lite pesto i grädden,men det gick utan oxå 🙂

    Kram!!

  7. neli 23 september , 2011 den 13:55 #

    haha ja det är sant, men det var ändå jobbigt att gå runt när man kändes sig superseg hela tiden haha. men det var riktigt kul att vi kom iväg ändå =)
    hoppas du får en fin helg ❤

  8. sara 23 september , 2011 den 14:58 #

    så fint 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: